Jag blir så trött. På mig själv mest. Jag är beroende av det, som nåt slags bekräftelsebehov. Tossigt.
Men imorrn ser jag fram emot middag och present. Känner mig nästan som en människa igen efter allt detta jobbande. Försöker hinna med lite kul. Fotografiska på torsdag, fest på fredag (Iggy försvinner i 5 månader..), köra syster till arlanda på lördag, ja, och sen var det säkert lite mer som jag ska klämma in, varje minut skall fyllas. Ja, och så ska jag jobba förstås! Hela helgen. Åt skogen med rutiner.
Cl. är hemma, heldag igår med fika, thai-butik, thai-båten etc. Maskerad planeras.

Läser ens någon detta?

känsla

Vet inte var detta är på väg men jag gillar det.
Dåre.

..universum och allting.

Livet. Livet. Det finns hopp. Och inget hopp alls. Men jag lever, känner, undrar, funderar, fascineras, vågar. Jag gillar det.

En klok man (eller möjligtvis galen), vi kallar honom Tess, sa till mig häromdagen:

When in doubt, remain absolutely silent.

Kanske något att tänka på. Mycket skitsnack överallt.