Skägg

Det satt en skäggig dam bredvid mig idag på bussen till Nacka. EN CENTIMETER LÅNGT SKÄGG. Varför? Varför sätter det sig alltid knepiga människor bredvid mig, ser jag snäll ut? Jag tror att jag tror att jag ser arg ut, fast egentligen så kommer jag på mig själv med att nästan alltid se glad ut... ja, det är ju ganska logiskt att jag ser glad ut när jag är glad....

Det är intressant vilket hatkärlek jag kan känna till bloggande. När folk har vettiga saker att säga så får de gärna lägga upp det. Har de ovettiga saker att säga så får de gärna också lägga upp det, för att roa oss andra. Min humor är nog inte den mest rumsrena, knappast mina åsikter eller kommentarer till vardags heller.
Fast vad spelar det för roll. Vi lever i ett samhälle där det är okej att tycka illa om det mesta förutom rasism, våld och feta människor (tja, och lite annat), där det är okej att såga alla hela tiden. Positiv kritik, vad är det?

Jag är inte bitter. Jag är glad och realistisk.

Obama kommer inte att rädda världen. Våld stoppas inte för att man demonstrerar emot det. "Nysvenskar" blir inte mer integrerade av att JO klagar på Migrationsverket ännu en gång. Gör något som faktiskt ger resultat istället. Min utbildning är en bra början.

Så förutom att jag har haft två ganska dåliga dagar så mår jag toppen just nu. Psykologin har börjat och jag ska äntligen börja analysera allt och alla med mer kunskap.

Jag återkommer.