Hej ko.

Förväntningar på andra människor och sedan ångest över att det du ville skulle ske, inte sker är lika dumt som att försöka bita sig själv i örat. Det fungerar aldrig!

1. Ingen, INGEN tänker precis som du. INGEN annan har alltså samma förväntningar och mål som dig.
2. Därför kommer dina förväntningar alltid att svikas på ett eller annat vis. Inget kommer att ske på det viset du vill.
3. Däremot kan man ändra på scenariot i efterhand, och lura sig själv att det var det man var ute efter. Vare sig det är någonting "bättre" eller "sämre" som har hänt.

Jag tror dessutom att vi gärna lurar oss själva och andra på andra sätt, genom att sänka förväntningarna på saker och ting, fast vi egentligen vet att fantasin kan spåra hur mycket som helst. Vi är logiska. Eller tråkiga.
Så hur blir man fri från ångesten? (Nu menar jag inte ångest-skära-sig-i-handlederna, utan bara lite vanlig hederlig besvikelse)
Jag tror att man måste lära sig själv att skita i saker. Att inte bry sig om att någon inte ringer, eller att någon sa något på FB som kanske betyder det, och i den bloggen läste jag det..osv i all oändlighet.

Fast som vanligt har jag inga belägg eller bevis för något av detta, jag bara spekulerar.

Tenta-skrivandet genererar åtminstone lite nytt tänk.


H, du är världens bästa. Ja, du. :)