Jo, men det är klart att jag vill vandra 1,5 mil i snö och is och skog, SJÄLVKLART.

Idag kände jag mig som att jag blivit överkörd av en stor traktor, efter 3 h sömn och en tripp till Karolinska Universitetssjukhuset. Jag undrar hur många som egentligen blir nöjda efter ett sjukhusbesök? Jag kan inte minnas senast. Oftast skickar de hem en med lite Kåvepenin (a.k.a. uråldrig antibiotika som de flesta grejsimojer är resistenta mot), eller så orkar de lyfta ett instrument av något slag och slött lyssna på hjärtat eller vad det nu kan vara. Så är det definitivt hos husläkaren i alla fall.
Snabbt jobbar de också. Om ett halvår ska jag alltså få veta om jag ska komma tillbaka och ta ett blodprov. Och om de inte hör av sig då har de kanske glömt (??), och då ska jag ringa dem istället. It's fuckin lovely.
Men! Efter besöket kände jag mig lite skärrad så jag behövde en aktivitet. Ringer syster och blir medbjuden på deras friluftsdag i skolan. Dvs. en promenix i skogen på en sisådär 1,5 mil, plus en timmes lekar på en äng. Det var väl hurtigt av mig! Fast vi gick vilse i slutet och hamnade i Lugnet.. Start någonstans i Boo (?).. Nu vill jag dö, har feber. Klen är vad jag är.

Very well. Detta är väl så pass personlig jag blir på en öppen blogg. Haha. Fantastiskt.