the shit-day

...tomhet.

Jag har sovit för lite, dansat, festat, jobbat. Allt som inte är bra för ett skadat knä. Förlåt Gud.

Imorse efter 3 h sömn sprang jag förvirrat upp, tog med mig frukosten i en påse, och i ett not so bright moment kände jag att jag absolut skulle cykla till jobbet. Spännande tänker ni. Jo, helt fantastiskt. Den lilla rösten i mitt bakhuvud som skrek NEEEEEEJJ akta ditt knä!! Du är en trafikfara!! - ja, den rösten..den skrek minsann för döva öron. Mmm den kakan fick jag äta upp ikväll på hemvägen, när jag insett att ingen värktablett i världen kunde hjälpa mig just då. Men jag stod mitt kast och cyklade på.


Men jag har i alla fall ett starkt psyke, det fick jag höra idag. Vet inte varför man behöver höra sådant ibland, få höra att man är vacker eller smart eller vafansomhelst. Just nu behöver jag lite boost, för att hålla humöret uppe. Jag tror verkligen att mitt knä är trasigt. Och jag som bara vill cykla runt på min nya fina jävla cykel och gymma och kung fua och qigonga och jobba och bara vara jag fast bättre. Det är ju vår..nästan.

And we shall call this the shit-day. Efter en viss incident på båten. Hu!


Fick ett infall och gjorde en konstig dessert som dels innebar flambering av bananer med calvados. Blev sött som inihelvete men goooott.

Hepåre.