12 maj 2009

anledningen till varför jag vill ha en katt?


Jag undrar om det är som en sjukdom? Vars enda lindring innebär att den manifesterar sig i en annan människa. Ja.
Enda lösningen blir nog att skaffa en katt. En katt som jag får älska och som måste älska mig. Jag skulle också älska en jätte som gav mig mat varje dag om jag i utbyte bara skulle behöva kurra lite då och då.

Igår höll jag tal på min systers studentskiva. Iklädd en grisdräkt, med det enda seriösa talet blev det en stor kontrast mot alla Lambos och mindre seriösa diplom. Jag hade letat fram ett våffelrecept från 1755 som jag startade talet med, lite smått förvirrat gick det upp för alla varför när jag förklarade att det är min kära systers födelsedag. Hur som helst! Det enda viktiga var egentligen att jag fick önska henne lycka till och säga att jag älskar henne. Det måste man väl få framföra?
Men ja. Det var jobbigt och lagom svettigt att stå i en rosa gris-pyjamas framför 100 pers med rösten ekandes överallt.. men det är väl en bra övning, kanske behövs det hållas ännu ett tal på min andra systers skiva? Får jag får jag?

Annars då.. jag har varit på bio, såg the haunting, stött på en gammal bekant på götgatsbacken (det är nåt med den där backen..), suttit i solsken på Snaps, varit på hiphopklubb och blivit kalasfull, måhända varit bakfull på jobbet två dagar av tre jobbade senaste dagarna, skällt ut en säljare som kände för ett sexistiskt skämt som inte jag riktigt kände för och då bet jag ifrån ilsk som jag är ibland, återupptagit kontakten med en människa som ligger mig varmt om hjärtat (jag tror iofs inte att vi någonsin sa upp den, men i mitt sinne var den uppsagd i säkert tio dagar), men samtidigt sagt adjö till en annan människa.
Äsch. Mitt liv är inte spännande. Jag fick förresten lite pengar för utgifter när jag skadade knät av ett av försäkringsbolagen. Det var ju skönt. Nu är det bara till att vänta ett år för att se ifall jag fortfarande har problem.. öh.. ja? Thanks for nothing. Jag borde få pengar för att jag lider varje dag när jag går. Hur får man det?

1 kommentar:

Den andra systern sa...

Du får! Klart att du får. Men få mig bara inte att gråta... ;w;