random dröm

Jag drömde en mardröm inatt. Kan försöka beskriva den.. det kanske inte låter så jättefarligt här, men i drömmen var allt nära inpå och verkligt, närbilder på allt. Ja, ni vet när man får se hur någons arm sågas av i en skräckfilm och det är så verkligt och magstarkt att man vill svimma.

Det hela utspelar sig i ett litet kristet samhälle i USA, med en vit kyrka i trä dit alla går på söndagar och alla känner alla.
En morgon hittas en ung kvinna, knappt vid liv, utanför kyrkan. Hon har sår över hela kroppen, i hela ansiktet. De är hopsydda med grov grov brun tråd, ett kryss över varje blödande sår. Ansiktet är fyllt av dem och hon kan knappt röra sig. Kvinnan blir förd till sjukhus, nyheten sprids snabbt och paniken är ett faktum. De närmaste veckorna hittas fler kvinnor med samma sår, mer och mer brutala. Det var bara den första kvinnan som överlevde, alla andra dör, de förblöder eller torteras till döds. Gärningsmannen är mer och mer brutal.
Teorier uppkommer, det är tal om magi, wicca. Personen som dödar dem blir starkare och starkare, man tror att det handlar om att mördaren utvinner deras livsenergi för att bli stark. Experter tas in, oron för vad som ska ske blir större. Man vet inte vad mördaren är ute efter. Det spelar ingen roll om alla kvinnor håller sig hemma, på något sätt blir de ändå mördade, en efter en.
Man inser att den enda överlevande unga kvinnan är i stor risk, att döda henne kommer att bli som att sluta cirkeln. Hon är lila i ansiktet av alla sår, och i största hemlighet blir hon förd till en hemlig anläggning där hon ska få övervakning dygnet runt av de bästa inom militär och säkerhetstjänst. Det är som ett fängelse med en stor mur, galler på alla fönster, lås på varje dörr.
Det skulle tyckas omöjligt för någon att ta sig in.
Det är nu en eftermiddag, en bit in på vistelsen. Gruppen (fem män, två kvinnor och den unga kvinnan) är på anläggningens gym och tränar. Det lyfts vikter och joggas. Jag är en av männen, en stor, lång man med massor av muskler. Jag vänder mig från flickan en stund, när jag vänder mig tillbaka, står hon med en tom, svart blick och tittar på en av kvinnorna. Kvinnan går rakt emot henne, lyfter upp henne i luften och bryter ryggraden på henne som att det var en tandpetare.
Paniken sprider sig, folk är chockade, jag kan inte ens röra mig. Det är offret som är mördaren, det vi skulle hålla ute var därinne och vi kan inte fly. Hon är starkare än allt annat man kan föreställa sig. Hon är inte längre lila i ansiktet, hon är vit, håret står åt alla håll.
Jag måste fly. Jag springer ut genom den närmsta dörren, viker av åt ett håll som jag tror att hon inte ska gissa sig till direkt, och jag börjar springa genom en lång korridor. Jag är en stor jävla man som springer från en liten blek kvinna. Hon ska döda mig, det är som i en film där man springer som en dåre och mördaren går med långa steg och ändå kommer ikapp.
Mitt hjärta bultar, det kommer att sprängas tänker jag, genom dörrar springer jag, låser dem, försöker få kontakt med någon, försöker stänga ned hela anläggningen, nödisolering, precis som i resident evil. Jag står i ett kontrollrum och anropar någon, ser henne komma emot mig, helt hjälplös står jag där och vet att om jag inte stänger ned hela skiten nu är det ute med hela mänskligheten.
DÅ vaknar jag. Mitt hjärta har aldrig slagit så snabbt förut! Panikslagen var jag.

Ja. När får man börja skriva ihop en film av alla drömmar jag har?