kastar tross och sliter

Ja, man är ju lite schleten nu såhär när man inte har ledigt. Idag har jag kastat tross hela dagen, övat massor, nu har jag blåmärken över hela knäna för att jag kämpat så mycket. Härligt. Kaptenerna ska ju känna sig säkra med oss, även om vi "bara" är servitriser egentligen.
Är iofs jävligt glad över att jag jobbar, får tänka på annat och hålla mig sysselsatt, när jag har druckit några öl kommer väl kaoset fram, stabil är ju inte rätt ord för att beskriva mig just nu. Så får det dock vara just nu, vet inte hur jag skall hantera denna situation annars.. ja, alltså med att jobba 24/7 och försöka ha ett fungerande socialt liv vid sidan av/på jobbet.
Oh well, det är i kaos jag har valt att leva så nu får jag ju stå ut med röran också. Finemang.

Grekland känns i varje fall inte för långt borta i horisonten, har cravings efter riktig grekisk mat, drömmer till och med om det. Om jag någonsin bor en längre period där nere kommer jag definitivt att bli tjockare än ett hus.
Ni kommenterar inte. Och jag har hittat ljuset i tunneln, kanske i alla fall.