up n down

Alltså, det är så tragiskt så att det blir komiskt. Men jag klarar mig alltid. Ska till Blomman nu snart så att han kan plocka upp spillrorna av mig.
Kan inte känna ännu. Inatt var en sån natt man inte ska behöva uppleva, ni vet de där tårarna som aldrigaldrig tar slut? Men vafan, jag har i varje fall lärt mig att jag kunde känna igen. Jag finns kvar.. om du läser.. och vi är för bra för att inte vara nåt alls. Vissa människor är bara för bra. Men nu känner man mig uttömd på känslor, bara tom. Konstigt hur man kan påverkas av andra. Kanske ska man inte vara med personer som får en att må så bra? Det betyder ju alltid att dippen blir så mycket värre sen...har jag fått erfara one to many times.

Men aja. Livet går vidare.

Carrrrrrrro jag finns här iaf <3