frähdag

Inlägg på nattetid blir alltid mörkare.
Har haft en underbar vecka, men det känns lite som att jag gör allting i sömnen. Som att jag väntar på någonting. Att ingenting spelar någon roll. Människor omkring mig beter sig som om de vore ensamma i hela världen, som att deras handlingar inte påverkar någon annan.
Min ensamhetskänsla, det tomma... jag har alltid känt mig annorlunda för att jag känner mig ensam trots att jag är social på dygnets alla vakna timmar. Det finns en förklaring. Önskar att H hade orkar förstå det. Men jag förstår å andra sidan inte hennes val. Men gud vet att jag har försökt.

Nåväl. Nyfunna bekantskaper har gjort dagarna ljusare.
Nu sova, jobb imorrn. Heppåre.