Visst är vägen lika viktig som målet..

Vill inte gå vilse på vägen. Tanken med allt är ju att jag ska ha ett bra liv, inte ett stressigt, halvdant, ilsket och trött liv. Ändring snart, ska bara jobba mina 70 timmar den här veckan och sen lovar jag att dra ner lite lite i alla fall.
Men som ett upp i allt förvirrat så är jag jobbets i särklass bästa (kvinnliga) kontaktperson tydligen. Och det är inte illa det. Vet inte hur, ni vet hur det är med svenskar och att ta åt sig av komplimanger. Vi ger nog för lite positiv feedback här i livet. Känns iaf bra att jag är bra på en liten sak här i livet. Men det som är, är ju detta; jag har gjort samma sak hela min ungdom. Men nu får jag betalt. Det går som en dans och det är skönt att inte behöva investera för mycket egna känslor. Kommer att älska min decemberlön och min januarilön. Utöver det kommer jag att älska mina få dagars ledighet som kommer att ägnas med vänner och familj och helt utan något slags ansvar eller jobb.

Massor av kärlek till alla vilsna som hittar hit. Puss