Det finns vänner, och så finns det vänner. Skillnaden är hårfin och kan förändras från ena dagen till den andra. En vän ena dagen är inte mer än en kompis dagen därpå. Jag vill ha så lite drama som möjligt, men så vill man ju ändå kunna kräva en viss ansträngning från dem som står en nära.. Att bli besviken känns som ett sådant slöseri på tid, jag vill bara ha människor i min omgivning som ger sig tusan på att sprida glädje... och självklart må dåligt när det behövs! Jag finns här för dem. Men det krävs ju samma sak tillbaka. Men allt löser sig... har så många nära och kära som jag bara älskar, är liksom rätt nöjd med livet, trots att jag alltid vill ha mer.. mer jobb, mer plugg, mer fest, mer resor, mer mer mer... men det är ju så! Det är inte girighet, det är livslust. Jag älskar min livslust. En livskris var kanske precis det jag behövde hörrni. Tack.