ett vägskäl

Vad ska det bli av mig när jag blir stor? Vad vill jag pyssla med? Vill jag välja att bli egen företagare med alla dess risker och möjliga vinningar, eller kanske vara anställd och få allt serverat på fat? Just nu är jag i nåt slags mellanläge, och ingenting är säkert. Jag försöker göra mitt bästa och så är det mycket som känns som att det kan gå så snett. Om jag fuckar upp på jobbet vill de inte ha kvar mig i höst. Det är en stressor, men kanske också en spark i rumpan, liksom ett sätt att motivera mig och inte göra mig lat. Men visst skulle det vara skönt att vila lite, bara inte bry sig om att svara i telefon, stänga av, lyfta höbalar på landet och gå ut med hunden. Fast det skulle väl hålla i några veckor... det är nog bara det att jag verkligen längtar efter en semester. Det har varit nonstop, och nu försvinner min identitet som student.. jag känner mig vilsen i ett stort hav av arbete, att skaffa familj, djur, ett liv ihop med nån. Denna nån.. en. Han. Vem? Du?
Åh jag vill skrika lite. Som Mia Skäringer säger, att man borde skrika av sig lite ilska i skogen. I födelsedagspresent fick jag en bok som nog är den mest speciella boken jag någonsin hållit i. Den är skriven till mig bara mig och om jag öppnar den så rör det om så mycket i mig att det är som om en storm dragit förbi. Jag älskar dig mamma, och jag glömmer dig aldrig. Tack.