Det är intressant det här men att världens invånare gång på gång envisas med att bekräfta mina fördomar. Ja, eller sanningar. Var är de där som sitter inne med någon slags moral i kroppen?
Tss, otrohet, ja vad är väl det? Det spelar ingen roll längre, ingen bryr sig. Alla förlåter allting. Men vart är självrespekten? Kom igen.
(Är min egna moral ens något att ha, eller slösar jag bara energi?)
Fast, hur långt kan man drivas bara för att slippa ensamheten?
Ensamhet är roten till all ondska. Och det är kanske också lösningen på alla problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar