Regnet har sin förklaring

Jag undrar varför solen gömt sig idag.

Svaret lyder:
För att jag hittade en brödkant under min säng. Den hade kommit med hjälp av den stora osynliga ostindiefararen M/S Ferdinand, som lagt till i en till synes torr skål med nudlar, ovanpå mitt nattduksbord. Vilken jag dessvärre spillde ut häromdagen på min katt Milton, som efter mycket jamande tillslut övertalades att inse att han endast ätit upp sina 2 rån för snabbt. Därför.

Well, you can't argue with that!

Grekland? GREKLAND!

Jaa så var ännu en dag på båtarna över..! Idag blev det massor av mat över, så nu har jag fem ton halstrad gös i kylen, med tillbehör förstås, och sparris! MMMM..
Om jag mår bättre i halsen imorrn måste jag ta mig till gymmet..

Satt nu här och läste min mail.. jaha, poff!! En resa till Grekland, Kreta, är bokad! ÅÅ så mysigt!! Vi ska hyra en egen villa med tillhörande egen pool, och så nära havet förstås.. SOM jag längtar. Är man värd efter en lång sommar med bara jobb känner jag..

Tjiho. Nu borde jag antingen plugga eller sova. Puss på er.

tiden bara flyger

Mina systrar tar studenten snart! De är stora nu. <3

nuså

Okej, NÄSTA vecka är början på mitt nya, hälsosamma liv.
Såja.

Igår var nice. Skönt dock att jag drog hem tidigt.. Kul att umgås med ett gäng tjejer för en gångs skull, det var länge sen.. Haha. ..men idag är en tung dag på jobbet och sen ska jag ju hem till H på vinprovning!
Men jag ska verkligen inte klaga. Jag lever ju mitt liv och jag är nöjd med det... och lägenhetshärvan börjar lösa sig tror jag. :)
Och in onsdags fick man minsann väktar-skjuts hem. Sen promenad och diskussioner på en parkbänk på Nytorget igår. Härligt. Bara glass som saknades. Musslor får bli en annan dag. Kanske när vi inte är bakfulla som grisar?

Oh well. Grupparbete imorrn o sen direkt till jobbet. Skärgårdsbuffé, muuums! Ge mig laxxx.... nau!

pang

Igår kraschade min dator. Idag fick jag en ny. Jag är förvirrad. Inget är installerat på denna, inte ens word. Eller musik. Orkar inte ta tag i det men nu har jag i alla fall kontakt med omvärlden!

repetera tack

Lyssnar på Hoffmaestro - Highwayman
..på repeat.

Igår hade jag en guldklänning sydd av Ina på mig, det var ju schlager. Norge vann. Vi drack sambuca-shots och irish coffee, blev glada och blev nekade att komma in på pattan av olika anledningar. Kom hem 3 och var kalasfull. Lika bra då att vi inte fick komma in. Idag jobb och bitterhet.

Jag vill vara glad. Men är likgiltig. Trött på att vara nöjd men inte lycklig.

random dröm

Jag drömde en mardröm inatt. Kan försöka beskriva den.. det kanske inte låter så jättefarligt här, men i drömmen var allt nära inpå och verkligt, närbilder på allt. Ja, ni vet när man får se hur någons arm sågas av i en skräckfilm och det är så verkligt och magstarkt att man vill svimma.

Det hela utspelar sig i ett litet kristet samhälle i USA, med en vit kyrka i trä dit alla går på söndagar och alla känner alla.
En morgon hittas en ung kvinna, knappt vid liv, utanför kyrkan. Hon har sår över hela kroppen, i hela ansiktet. De är hopsydda med grov grov brun tråd, ett kryss över varje blödande sår. Ansiktet är fyllt av dem och hon kan knappt röra sig. Kvinnan blir förd till sjukhus, nyheten sprids snabbt och paniken är ett faktum. De närmaste veckorna hittas fler kvinnor med samma sår, mer och mer brutala. Det var bara den första kvinnan som överlevde, alla andra dör, de förblöder eller torteras till döds. Gärningsmannen är mer och mer brutal.
Teorier uppkommer, det är tal om magi, wicca. Personen som dödar dem blir starkare och starkare, man tror att det handlar om att mördaren utvinner deras livsenergi för att bli stark. Experter tas in, oron för vad som ska ske blir större. Man vet inte vad mördaren är ute efter. Det spelar ingen roll om alla kvinnor håller sig hemma, på något sätt blir de ändå mördade, en efter en.
Man inser att den enda överlevande unga kvinnan är i stor risk, att döda henne kommer att bli som att sluta cirkeln. Hon är lila i ansiktet av alla sår, och i största hemlighet blir hon förd till en hemlig anläggning där hon ska få övervakning dygnet runt av de bästa inom militär och säkerhetstjänst. Det är som ett fängelse med en stor mur, galler på alla fönster, lås på varje dörr.
Det skulle tyckas omöjligt för någon att ta sig in.
Det är nu en eftermiddag, en bit in på vistelsen. Gruppen (fem män, två kvinnor och den unga kvinnan) är på anläggningens gym och tränar. Det lyfts vikter och joggas. Jag är en av männen, en stor, lång man med massor av muskler. Jag vänder mig från flickan en stund, när jag vänder mig tillbaka, står hon med en tom, svart blick och tittar på en av kvinnorna. Kvinnan går rakt emot henne, lyfter upp henne i luften och bryter ryggraden på henne som att det var en tandpetare.
Paniken sprider sig, folk är chockade, jag kan inte ens röra mig. Det är offret som är mördaren, det vi skulle hålla ute var därinne och vi kan inte fly. Hon är starkare än allt annat man kan föreställa sig. Hon är inte längre lila i ansiktet, hon är vit, håret står åt alla håll.
Jag måste fly. Jag springer ut genom den närmsta dörren, viker av åt ett håll som jag tror att hon inte ska gissa sig till direkt, och jag börjar springa genom en lång korridor. Jag är en stor jävla man som springer från en liten blek kvinna. Hon ska döda mig, det är som i en film där man springer som en dåre och mördaren går med långa steg och ändå kommer ikapp.
Mitt hjärta bultar, det kommer att sprängas tänker jag, genom dörrar springer jag, låser dem, försöker få kontakt med någon, försöker stänga ned hela anläggningen, nödisolering, precis som i resident evil. Jag står i ett kontrollrum och anropar någon, ser henne komma emot mig, helt hjälplös står jag där och vet att om jag inte stänger ned hela skiten nu är det ute med hela mänskligheten.
DÅ vaknar jag. Mitt hjärta har aldrig slagit så snabbt förut! Panikslagen var jag.

Ja. När får man börja skriva ihop en film av alla drömmar jag har?

skiva

Ikväll har min andra kära syster skiva. Middag först förstås.
Och klä ut sig, förstås. Sen kommer Ina dit också. Dvs. massor av favoritpersoner på samma ställe.

Men för tillfället sitter jag och filosoferar och läser sociologi-böckerna som skulle varit tillbakalämnade igår. Håller stenhårt vid att solidaritet är egoism från början. Fast det säger jag lite bara för att provocera. Senast sa jag att hemlösa inte är fattiga, eller det misstolkades som det i alla fall, och det blev ett jävla liv i klassrummet. Det var kul. Folk är så lättprovocerade. Det jag syftade på var vår inställning till "fattiga". Vill vi inte att de ska bete sig på ett visst vis, se ut på ett visst sätt, bo på vissa ställen? För att vår världsbild inte ska rubbas. Och när de hemlösa i slussen sitter med en pengabunt i ena handen och mobilen i andra, för att sekunden senare skälla ut mig för att jag inte ger dem pengar.. Och visst, det är inte så enkelt. Men jag tror att jag kan bidra till mänskligheten på andra sätt, det är MITT val. En vacker dag ska jag uträtta något bra. Jag går ju förfan en utbildning för det. Så ifall jag för tillfället inte har extremt jättemycket medlidande för en full man som gormar elaka saker till mig för att jag måste passera honom på vägen hem, ja, förlåt! Jag är en människa, förlåt. Jag lovar att jag ska återgälda samhället en dag. Tills dess får ni nöja er med en lite pessimistisk person som skriver halvdana blogginlägg.

Ciao

Nån random galning i pyjamas/grisdräkt

Pasha in the woods

Hahaha! Det här är fantastiskt roligt. Tryck!

anledningen till varför jag vill ha en katt?

Jag undrar om det är som en sjukdom? Vars enda lindring innebär att den manifesterar sig i en annan människa. Ja.
Enda lösningen blir nog att skaffa en katt. En katt som jag får älska och som måste älska mig. Jag skulle också älska en jätte som gav mig mat varje dag om jag i utbyte bara skulle behöva kurra lite då och då.

Igår höll jag tal på min systers studentskiva. Iklädd en grisdräkt, med det enda seriösa talet blev det en stor kontrast mot alla Lambos och mindre seriösa diplom. Jag hade letat fram ett våffelrecept från 1755 som jag startade talet med, lite smått förvirrat gick det upp för alla varför när jag förklarade att det är min kära systers födelsedag. Hur som helst! Det enda viktiga var egentligen att jag fick önska henne lycka till och säga att jag älskar henne. Det måste man väl få framföra?
Men ja. Det var jobbigt och lagom svettigt att stå i en rosa gris-pyjamas framför 100 pers med rösten ekandes överallt.. men det är väl en bra övning, kanske behövs det hållas ännu ett tal på min andra systers skiva? Får jag får jag?

Annars då.. jag har varit på bio, såg the haunting, stött på en gammal bekant på götgatsbacken (det är nåt med den där backen..), suttit i solsken på Snaps, varit på hiphopklubb och blivit kalasfull, måhända varit bakfull på jobbet två dagar av tre jobbade senaste dagarna, skällt ut en säljare som kände för ett sexistiskt skämt som inte jag riktigt kände för och då bet jag ifrån ilsk som jag är ibland, återupptagit kontakten med en människa som ligger mig varmt om hjärtat (jag tror iofs inte att vi någonsin sa upp den, men i mitt sinne var den uppsagd i säkert tio dagar), men samtidigt sagt adjö till en annan människa.
Äsch. Mitt liv är inte spännande. Jag fick förresten lite pengar för utgifter när jag skadade knät av ett av försäkringsbolagen. Det var ju skönt. Nu är det bara till att vänta ett år för att se ifall jag fortfarande har problem.. öh.. ja? Thanks for nothing. Jag borde få pengar för att jag lider varje dag när jag går. Hur får man det?

Ja. Så var det kört igen då. Ibland blir jag så trött på mig själv. Men jag blev alldeles varm.

Igår natt besökte någon min blogg hysteriskt, 22 ggr närmare bestämt. Först på natten, sen på morgonen kl 7 igen.. jag förstår ju att min blogg är fantastiskt intressant.. men.. 22 ggr? Hjälp. Eller, det kanske bara är någon som jävlas med mig.
Idag jävlades förresten jobbet med mig. Ja, kunderna iaf. Eller.. nåt var det. Varje gång det blev något litet problem så var det trehundra andra personer som samtidigt behövde hjälp, och så står jag där som en joelbit, med babs i ena linjen, eller banken, skriver ut fakturor med andra och försöker ta betalt på samma gång. Ja, jag ska ju vara glad också, no problem! Jag ler som en solstråle förstås. Och oftast är det värt det.. men man får ju fan ticks av det där, säga tack till allt! Tack, tack, tack.. till o med om JAG hjälper någon..ja, inte varsågod, då blir det istället ett "tack" som flyger ur mig! Och det går inte att stoppa. Snart säger jag väl fan tack när någon slår till mig med en tegelsten.

Oh well. Det är fredag, jag har jobbat och inte sovit, därav.. tja, jag vill dö. Hade hundra planer för kvällen men nu känns det som att jag borde skita i det.

Jag borde e g e n t l i g e n sätta mig i en soffa och plugga. Ja. Kul skämt. Jag har fortfarande eftersvettningar från senaste tentan. Phu.

MEN. Men. Det är ändå positivt. Knutar börjar nystas upp. Jag går vidare. Lite. Ja. Eller jag vet inte. Det är kanske bara inbillning. Fast det gör ingenting.
Götgatsbacken är en bra plats för kalla hjärtan på natten.

oh no

Men åååååå, vad händer? Alltså, va? Jag är förvirrad. Det här går ju inte. Som att kasta sig ned för ett stup. Dumma, dumma, dumma mig.
Jag kommer inte att förklara mer än så, kommentarer på detta inlägg är därför överflödiga. :)
Kram

what?

Kratta skriver tenta och önskar att hon var någon helt annanstans. Och så blir hon förvånad över att hon tycker att det hela är intressant, även om det går trögt.

Puss

Båtmotor.

Apropå ingenting, mer än att jag lärde mig starta denna nätta lilla sak härom veckan.

Envisa jävlar

Det är intressant det här men att världens invånare gång på gång envisas med att bekräfta mina fördomar. Ja, eller sanningar. Var är de där som sitter inne med någon slags moral i kroppen?
Tss, otrohet, ja vad är väl det? Det spelar ingen roll längre, ingen bryr sig. Alla förlåter allting. Men vart är självrespekten? Kom igen.
(Är min egna moral ens något att ha, eller slösar jag bara energi?)

Fast, hur långt kan man drivas bara för att slippa ensamheten?
Ensamhet är roten till all ondska. Och det är kanske också lösningen på alla problem.

självkritik

Nej ni. Det här är satans dag, allt har mer eller mindre gått åt helvete. Men det gör ingenting. Allt är bara ett steg på vägen till att göra mig mer likgiltig. Ja, stabil kan man kanske kalla det.
Fjantigt, ja, varför inte. Men varför ska jag bry mig om andras åsikter?
Jag kan använda mig av min egna självkritik, den finns nog hos alla om vi bara letar. Låta den fostra mig. Självdisciplin kallas det nog, snart bemästrar jag det. Det är bara att acceptera, jag är ensam i världen, inte ensam men ensam. Kan hända att jag trodde att vi var två, åtminstone två själar som kunde lyfta varandra över massan, ja det ruttna och unkna, alla andra..men nej, såklart det inte är så, såklart att man ska stå på egna ben. Om det är något livet lärt mig så är det väl fan det då. Och så säger jag väl emot mig själv genom att denna äckliga blogg ens existerar. Men det är okej, jag bryr mig inte. Det enda man kan verkligen verkligen påverka, det är en själv. Sin självrespekt. Jag förlitar mig för mycket på att andra ska rädda mig från avgrundshålet, fastän jag blivit bevisad motsatsen så många gånger om. Ingen kommer och räddar mig, vad fan ska jag räddas ifrån förresten? Jag är väl programmerad att tro att jag behöver andra, det är nog bara inbillning..för hur bra har det gått egentligen? Nå? Och att ställa upp för andra, visst, det gör jag utan problem, jag är inte fan det som sviker och försvinner ner i nåt hål när det blir jobbigt. Men att bli straffad för det, för att jag bryr mig om någon så mycket att det gör ont, för att få skit för att jag ägnar all denna energi åt en annan person och får höra att det är fel.. ja, hela min värld vill bara rasa. Fast den rasade för länge sen..och det är också okej. Sånt är livet, jag skapar min egen värld istället.
Och drömmarna är mer levande än någonsin.

Den som orkar läsa den här skiten kan väl tro att jag är pårökt..